Ryggraden

Da Magna og jeg var på ”Bygget” i Halmstad for snart tre måneder siden, fikk vi for første gang møte og høre Carl-Erik Sahlberg. Det var en stor velsignelse og utfordring for oss begge.
For drøye to uker siden fikk jeg se og høre ham igjen på svensk TV2 – like tydelig og like utfordrende. Et par dager etter stod det et intervju med Sahlberg i Världen idag*. Der leser blant annet:

”– När jag kom till S:ta Clara fanns det en liten skara, kanske trettio deltagare vid en högmässa. Min första veckomässa hade fyra deltagare. Jag fick veta att vad jag gjorde här var S:ta Claras sista chans. En biskop hade till och med föreslagit att kyrkan skulle byggas om till badhus. Vändpunkten kom genom en kvinna från Sydkorea. Hon såg situationen, och hon sade: "Ni ber för lite här." Jag svarade: "Jag kan samla medarbetarna på måndag." Hon sade: "Varför på måndag? Varför inte i morgon?" Jag blev först irriterad, men sedan insåg jag att hon hade rätt. Vi började dagen efter, och sedan har vi fortsatt. Den dagliga bönen på morgonen och eftermiddagen är ryggraden i allt som sker och har skett i S:ta Clara.”

For Carl-Erik og menigheten i Sankta Clara førte bønnen til et fokus på diakonien som det viktigste. Det var en frelsessoldat som Gud brukte til å lede Sahlberg inn i dette arbeidet. Du kan lese mer om det i artikkelen HER.

Diakoni uten ”ryggrad” blir i beste fall humanitært arbeid. Det blir som å bygge Guds hus uten at Gud er med. At Gud er med kan kun sikres gjennom bønn:

Hvis Herren ikke bygger huset,
arbeider bygningsmennene forgjeves.
Hvis Herren ikke vokter byen,
våker vaktmannen forgjeves.
Salme 127:1

Dagens ’manna’:

Bønn er ryggraden!